Vi gör ett karpvatten (del 3)

Vintern hade varit mild och öm mot våra nya invånare i sjön. Det var knappt att det lade sig någon is på sjön ens. Året var nu 2000 och våra 350 karpar hade nu tillbringat snart ett år i sjön. Min förhoppning var att dom klarat den och gärna vuxit på sig några hekton.
I juni var jag på plats för att försöka överlista någon av dem. Jag mäskade upp med en matta av majs och swingtipmetade med två spön. Mört på mört nappade men ingen karp. Till slut var jag tvungen att ge upp mitt metande. Jag for upp till sjön ett par gånger till under juni, helt utan karpkontakt. Oron började sprida sig i min kropp, tanken grodde i mitt huvud. Hade dom inte klarat vintern? Var vattnet för surt för dem.

Under sommaren passade jag också på att fiska en del abborre. Jag hade alltid med mig mitt jiggspö och en välfylld jigglåda. Antingen kastade jag från land eller så åkte jag ut med min båt och jiggade från den. Det dröjde inte länge förrän jag fick lite resultat. Efter ett par jiggpass hade jag lyckats fånga två skapliga och en riktigt fin abborre. 950g, 1130g och 1525g vägde de tre. Var tionde abborre jag fick var fin, resten var tusenbröder. Riktigt grymt fula med ögon stora som tioöringar.

Djävlekärr
Den lilla smala vägen som leder upp till sjön går igenom ett kärr som har gett mig två olustiga upplevelser. Platsen heter Djävlekärr och det var just där på den platsen som vi fick punkteringen den där natten när vi kom med karpar från Skåne. Exakt på samma ställe på vägen hände det en annan sak. Så här var det: Jag och två av mina ungar hade tältat över natten i Karsgöl. Vi hade packat in alla grejer i bilen efter att ha tillbringat natten i ett vidunderligt åskväder. När vi kört en liten bit på vägen upptäckte vi att en stor ek hade fallit tvärs över vägen. Den var så stor att en hel arme omöjligt hade kunnat flytta på den. Jag hade såklart ingen mobiltelefon, hade inte tagit med mig motorsågen och det är ungefär en mil att gå till närmaste hus. Det var väldigt varmt i luften och allt vårt vatten var slut. Det enda jag hade till hands var en liten röjhack för busksly. Det var bara att börja hugga. Efter en timme blödde det ur blåsorna på mina fingrar och när jag nått in till kärnan av eken räckte inte röjhacken till. Vi tände en brasa på eken och eldade en stund tills kärnan förkolnats. Sen var det bara att hugga vidare med händerna lindade i en militärscarfs.
Efter tre timmars idogt huggande var stocken av. Då kom nästa problem, att få bort stocken från vägen. Vi lyckades tillsammans fösa den med hjälp av att sticka under mindre stockar och baxa bort den. Efter denna strapats far jag aldrig till sjön utan mobiltelefon och motorsåg. Varje gång jag ska passera Djävlekärr tar jag det mycket försiktigt.

I början av augusti var jag på plats igen. Hela familjen var med vid sjön och vi tältade, grillade och badade. Jag passade också på att mäska upp en plats med majs så att ungarna kunde meta mört när de fick lust.
Framåt kvällen hade ungarna ledsnat på bad och mörtmete och jag plockade fram mina swingtipspön. Jag hade funderat lite grann den här gången. Det var säkert så att karparna inte hann fram till betet innan en mört hade tagit det. Därför hade jag med mig ett vitt franskbröd. Jag knådade ihop innanmätet till stenhårda kulor och applicerade dem omsorgsfullt på kroken så att spetsen framträdde helt. I åkte tacklena, knarren på rullarna justerades sen löst som nappalarm och jag anslöt mig till familjen.
Ingenting hände den kvällen men jag var uppe innan solen nästa morgon. Efter en liten stund flög swingtippen upp på det ena spöet och slirbromsen knarrade ivrigt. Jag krokade och drillade lugnt in en Anebodakarp som vid vägning visade sig väga 1550g. Den hade alltså vuxit på sig 1300g på lite mer än ett års tid. Jag var helnöjd!
Några veckor senare var jag och en kompis på vid Karsgöls fagra stränder igen. Min kompis lyckades då med samma metod fånga ännu en karp av Anebodatyp vägandes 1675g.

Sommaren gick mot sin ände. Några fågelholkar sattes upp under hösten och år 2000 löpte så sakta ut.

Text: Patrik Sköldblom Bild: Mickael Karlsson