Krokfisket går till på så sätt att man lägger ut långrevar på 1000-2000 krok.

Man lägger i regel mellan 6-10 revar, lite beroende på krokantal. Dessa betar man med strömmingsbitar eller hel skarpsill. Båten som jag fiskade på använde hel fisk.

Revarna sattes ut i en fart på 7 knop och krokarna betades på löpande rev.

Det gick åt ha många knivar runt omkring sig ifall man satte en krok i fingret. Annars slets fingret sönder eller så for med över bord som ett riktigt praktbete mest anpassat för kontinentalt vithajsfiske.

Krokarna låg ute ett dygn innan de togs upp och proceduren upprepades sen från början igen.

Ett bra fiske med 7000 krok låg i början på 80-talet runt 15 lådor torsk och då fanns i normala fall ingen fisk under 3 kilo med i fångsten.

Även de stora fiskarna klarade sig kvar, alltså fisk över 25 kilo. Det är ju den

torsken som är så viktig att ha kvar för det framtida beståndet. Att dessa fiskar fanns där är jag 100% säker på. Då och då kom det nämligen upp fisk som tagit sillen för att sedan själv bli bete till en annan ännu större fisk.

Ni vet ju själva hur en fisk ser ut när den legat i magen på en annan fisk. Dessa monstertorskar jag pratar om nu ödslar inte sin energi på en krok betad med en endaste liten sill. Det ska till praktbeten för att de ska bli intresserade. En sån torsk hade varit en fin utmaning för oss specimenfiskare

Varför fortgick inte detta fisket då? Jo problemet med krokfisket är att det innebär ganska mycket extraarbete. Man har ca 15000 krok med sig ut till sjöss men använder max hälften åt gången eftersom revarna måste tas i land och redas upp efter varje sättning. Fiskar man med garn tar man upp och sätter ut med en gång. Kort sagt latheten besegrar visheten.

Krokfiskets miljöpåverkan vill jag kalla näst intill obefintlig, förlorar man redskapen tar kräftdjur hand om betet på ett par dygn. Krokarna rostar bort på en månad. Till skillnad med garn och trålar som kan ligga kvar i decennier och fiska vidare år ut och år in innan de till slut dukar under.

Krokfiske som fiskemetod anser jag vara den humanaste och mest passande metoden för Östersjön ekologiskt och miljömässigt.

Om jag själv fick bestämma skulle det vara det sätt dagens yrkesfiskare plockade upp sin dagsfångst på.

Text: Robert Ohlsson