Min syn på yrkesfisket i Östersjön är att:

Östersjön är ett mycket litet innanhav som inte orkar med det trålfiske som bedrivs. Man knäcker torskbestånden mycket lätt, jag vet för jag har varit med. Det enda positiva som kommer av trålfiske som jag ser det är allt annat skräp som dras upp ur havet. Jag har varit med och dragit upp t.ex. senapsgas, en tysk mina från andra världskriget, ett kulsprutetorn från ett amerikanskt bombplan, en polsk bajstunna! Bara för att nämna några kulinariska läckerheter.

Trålfisket efter sill eller strömming är lika förkastligt som efter torsken. Ska man tråla i Östersjön så tror jag att det måste finnas fredade områden och förbudstider, detta gäller nog även för garnfiske.

Men hur gör man då med gemene man, alltså husbehovsfiskaren fritidsfiskaren eller vad vi nu ska kalla de som lägger nät utan regelbundenhet. Jag tror inte det är ett stort problem. Inför då i så fall fiskekort där pengarna går tillbaka till Östersjön och inte till en massa laxtrappor i Emån och liknande kuståar. Fiskevård som istället vårdar lekplatser i havet från igenväxning på grund av kväve och fosfatutsläpp. Öppna upp sund in till lekvikar så att friskt vatten kan strömma igenom. Dessa förslag rör i och för sig mera de strandnära fiskarna som abborre och gädda men där har vi ett annat problem för vår döende Östersjö.

Vad det gäller garnfiske skulle jag vilja slå ett slag för garnfångad sill och strömming. Köper ni sådan fisk, dra av skinnet och titta efter. Det finns i regel mycket blodiga klämmärken efter trålen. Det ser man inte på garnfångad sill, detta är lika med kvalité. Strömmingen är torskens basföda i Östersjön och jag anser att inte heller den bör fiskas med trål.

Fisk är gott och nyttigt och skall ätas, lika väl som vi käkar grisar och älgar. Låt oss visa att vi vill ha kvalité på den också.

Av: Robert Ohlsson