Ismetet har verkligen exploderat dom senaste åren och jag förstår det också! Här finns det alla möjligheter när det gäller att komma i kontakt med svårtillgängliga vatten och samtidigt få fiska med anpassade spön.

Hela grejen med ismetet är ju spänningen att se dessa rödfärgade vippor som gungar upp och ner av en kämpande betesfisk som slutligen blir offer för gäddans glupskhet och att man sedan får drilla fisken på dessa korta spön med fisken rakt under fötterna gör ismete till en kul och annorlunda grej.

Angeldon och gäddsaxar har ju använts sen urminnes tider men aldrig varit något för sportfiskare precis men att fiska gädda från isen har alltid lockat och när nu metoder och utrustning anpassats efter mera sportfiskemässiga metoder har intresset för isfiske efter gädda ökat enormt de senaste åren. Att gäddan kan spöfångas gör en väsentlig skillnad för oss sportfiskare.

Av egen erfarenhet så beror det helt och hållet på hur jag tänker lägga upp fisketuren eller var jag skall fiska. Fiskar jag i en skärgård där jag inte varit tidigare och inte har några direkta ställen att gå på, så brukar jag fiska med 5 spön aktivt. Med aktivt menar jag max 15-20min, sen borrar jag nya hål. Det kan bli ett massa borrande skall gudarna veta men många gånger så ger detta också ett bra resultat. Hittar man sedan mera gädda på vissa fläckar så skall man ju givetvis ge det hela mera tid där.

Fiskar jag däremot på ett känt vatten för mej. Kanske i någon liten vik eller en skärgårdsmar som har gett bra med fisk förut så brukar jag använda 8 spön och då bedriver jag fisket lite mera statiskt. På dom flesta passen blir nog lite mera statiskt fiske för min del. Det är ett hårt slit att borra dagen lång om man nu inte har ett motorborr förstås men lite av tjusningen när det gäller ismetet är ju också att ta det lite lugnt. Sitta och snacka lite med varm choklad och något gott tilltugg är inte helt fel.

Var hittar man då gäddorna på vintern?

Dom som har firat de största triumferna på ismetet är ju dom som fiskar i Stockholms skärgård utan tvekan. Fisket där bedrivs allt som oftast i grunda vikar som mynnar ut i en djup fjärd. I dessa vikar kan gäddorna vara utgrupperade på många olika ställen och framför allt kan djupet ha en avgörande faktor. Det är ungefär som på vårfisket, vissa står och trycker på branterna som strykjärn på botten andra är uppe på väldigt grunt vatten, så även på vintern.

När jag menar grunt vatten så pratar vi om 40-50cm men precis som på våren så har man goda förutsättningar även att ta gäddorna utanför dessa vikar. Om jag skall jämföra Stockholmsskärgård med mellersta Kalmarsund som jag fiskar så är ju Kalmarsund grunt som ett badkar. Man får nog inte fokusera för mycket på stockholmarnas fantastiska framgångar utan istället börja att titta lite närmare på sin egen skärgårdsmiljö.

Tittar man på den lilla skärgården som finns i Kalmarsund så är den ofta grund. Det finns sällan djup som går över 10m i dom stora fjärdarna. Därför tror jag heller inte att förutsättningarna blir likadana. Gäddorna söker inte upp dessa grunda vikar lika tidigt som dom verkar göra i den norra skärgården. Dom kan fortfarande stå ute på fjärdarna där det är relativt grunt. Om inte så har dom nära till ändå grundare vatten intill öar där det snabbt blir långgrunt. Där kan dom glida upp och lapa lite sol under isen om så behövs.

Mattillgången är inget som gäddorna behöver fundera på heller, Kalmarsundsskärgård innehar ett otroligt stort bestånd av småsikar som patrullerar hela vintern intill branter och sund. Att det dessutom samlar upp sig stora stim av björkna ute på vissa fjärdar runt dom ställena jag fiskar på innebär att det finns mat så det räcker och blir över under den kalla perioden då gäddorna har betydligt lägre ämnesomsättning i det kylslagna vattnet.

Man tänker kanske: "Det finns väl mycket betesfisk i dom grunda vikarna på vintern!" Finns det verkligen det blir min fråga?

Hade det varit för 10-12 år sedan ok! Men som vi alla vet så är ju nästan abborren ett utdöende släkte i vissa skärgårdsområden och jag tror att abborren står högt på menylistan för gäddan under normala förhållanden på vintern. Abborren är ju en fisk som tycker om att gå lite grundare, framför allt på senvintern, dessutom rör dom sig ganska mycket för att hitta lite mera värme på det grundare vattnet när solen gassar på genom isen.

Eftersom jag provat betestillgången i flera grunda vikar utan något nämnvärt resultat på vitfisk vintertid gör att jag har en viss förståelse varför inte dessa vikar håller lika mycket gädda under våra kallaste månader. Att påstå att det inte finns några gäddor i dom grundare vikarna på vintern vore helt fel av mej men allt som oftast pratar vi i termer som: "Finns det några stora där?". Visst skall man glädjas åt alla fångade gäddor vare sig storlek men handen på hjärtat du sanne sportfiskare. Det är alltid dom stora vi pratar mest om!

Jag tycker inte man skall stirra sig allt för blind på andras fångster i en helt annan skärgårdsmiljö utan tänk istället efter vad man har för möjligheter i sin egen skärgård. Prova mera ute i dom relativt grunda fjärdarna som finns i mellersta Kalmarsund, jag är helt övertygad om att just dessa platser håller dom största gäddorna under vintermånaderna. Vet man sedan att vissa platser ute i fjärdarna håller mera betesfisk än andra så har man kommit ytterligare ett steg närmare storgäddan.

Av min egen erfarenhet kan jag bara konstatera att dom riktigt stora gäddorna fyller på dessa grunda vikar under hela vårmånaderna så jag har väldigt svårt att föreställa mej att dessa stora gäddor skulle gå in i dessa grunda vikar för övervintring, och sedan gå ut, får att sedan gå tillbaka igen. Det är inte alls ovanligt att det kommer riktigt romstinna gäddor in så sent som i slutet av maj. "Var gädda har sin tid brukar jag säga." Alla kan omöjligt leka under samma period t.ex. slutet mars till några veckor in i april men det tänker jag inte gå in på i denna artikel utan det tar vi längre fram när det är dags för vårgäddorna.

Det är inget som jag tänker gå till djupet på. Smaken som baken brukar man säga.

Det brukar inte vara så mycket diskussioner just om spönas kapacitet, utan mera om sänkets vikt, själva linutlösaren på vippan om det skall vara t.ex. gummiband eller krympslang, så det finns en uppsjö av varianter och idéer som diskuteras hit och dit. Det viktigaste är att det fungerar för dej och att "du" tror på din lösning för ändamålet.

Är man nu en gäddfiskare som anammar catch and release så bör man inte fiska gädda när det allt för många minusgrader ute. Det kan knappast vara hälsosamt för gäddan att bli uppdragen ur hålet när termometern visar -10 även om man har avkrokningsmattor och dylika tillbehör.

Att man skall försöka att prova lite nya idéer bevisade en god vän David Lundqvist nyligen när han fiskade i en insjö. Hans resultat under 5 pass var 10 gäddor över 9 kg med en topp på 12 .4 kg. Det är bara att lyfta på hatten men så är inte denna fiskedemon rädd för att prova nya saker heller.

Han fiskade där det var mellan 15-20 meter under fötterna men betena hängde endast 3-5 meter ner. Så dessa pelagiska gäddor gick alltså och betade av småfisk ute på dessa djup.

Så våga prova något annorlunda. Det kan betala sig med ett PB på ismete så som i Davids fall.

Text o bild: Royne Tvingsell#