Vi gör ett karpvatten del 8
Hösten kommer och jag och Pelle åker upp till sjön ett par gånger till. Jag lägger på ett tjärpapptak på vindskyddet som jag köper billigt.
Tyvärr blåser det sönder totalt under hösten.
På något sätt lyckas vinden få tag i pappen i någon flik och endast spikarna sitter kvar när vi kommer upp till sjön sista gången 2003.
Då har vi med oss 8 fågelholkar som Pelles farsa har spikat ihop till oss. Vi sätter upp dem på lite olika platser runt sjön där vi tänkt oss fiskeplatser i framtiden. Småfåglarna måste ju ha sitt de också och det är ju inte helt fel att sitta i ett Bivvy i framtiden och kika på dem när de flyger in och ut ur en holk.
Vi lägger lite mörtstugor och mjärdar under vinter. Det verkar mycket svårare att få mört nu. Som bäst lyckas vi bara få ett tiotal mörtar i en bur. Kanske har beståndet börjat att ge vika.
Våren kommer och vi besöker inte sjön förrän i maj -04. Vi är ett glatt och förhoppningsfullt gäng som kommer anländer till Karsgöl.
Robban, Pelle, jag och Minken är där för att försöka få några runs över en natt.
Brasan tänds, pilsnerna åker fram och spön tacklas upp med iver och förhoppningar om ett roligt fiske.
Vi sätter igång med att bygga ett golv i vindskyddet. Pall-lock sågas ut och spikas fast i reglarna som sitter i golvet. Vi munhuggs och kivas om hur det ska se ut då alla är halvdana kojbyggare utan speciella snickarkunskaper.
När vi är klara sätter vi oss och dricker varsin öl vid elden. Klockan är två på eftermiddagen och Robban frågar om det är någon idé att kasta ut tacklena. Pelle svarar med lite mästrande röst att det inte är någon idé på väldigt länge då karparna mest nappar under kvällen, natten och speciellt på morgonen.
Robban struntar i vad Pelle säger och sätter på en 12 mm Carribean Dream och kastar ut.
Vi andra sitter kvar vid brasan och småpratar. Vi hör ett ilsket surrande bakom oss och jag vänder mig om för att kolla vad som händer. Där står Robban med häpen min intill strandkanten. Han har spöet i handen och spolen på rullen snurrar i rasande takt.
-Grabbar, jag tror jag har napp!
-Kroka då svarar jag ivrig på rösten.
Robban drar åt slirbromsen och krokar bestämt. Efter någon minut håvar vi Robbans första karp någonsin på inriktat karpmete. Den högg ”on the dropp” och vägde lite över 2 kg. Så lätt kan det vara med karpmete ibland.
Vi andra blir förstås eld och lågor. Alla betar på sina spön och tacklena viner genom luften. Efter en halvtimma har vi landat och återutsatt 3 karpar till. Efter detta dör fisket ut helt. Vi får inte en enda karp till under hela kvällen och natten. Troligen stod karparna uppradade på mäskplatsen eftersom jag varit där dagen innan och mäskat ut 3 kg 12 mm energyboilies.
Vi grillar pratar fiske och dricker öl långt framåt natten. När vi somnar är klockan över 3 på morgonen och någon timme senare vaknar vi av ett skrikande larm.
Minken har hugg!
Han sover hårt och vi ruskar i honom. Han flyger upp ur sovsäcken med ett ryck, kastar sig ut genom vindskyddsöppningen. Där stannar han upp och vacklar till, han står som paralyserad i några sekunder. Plötsligt tar han fart mot sitt spö, kommer fram till det och krokar lite lamt. Fisken gör en rusning och slirbromsen skriker. Då ser vi hur minken börjar kräkas. Han spyr åt vänster och vevar. Spyr åt höger och vevar. Fisken kämpar på bra och han lyckas behålla pressen på den. Efter en liten stund kommer den in mot land och vi hjälper till med håvningen. Minken ulkar sig och fortsätter att kräkas när han håller i spöet. Karpen är landad och vi får hjälpa honom att återutsätta den. Minken gör små skogspromenader hela morgonen. Tänk att man kan bli så sjuk av Tsatsiki och grillade karréskivor.
Under morgonen får vi några karpar till. Totalt landas nio stycken och den största får Pelle. Den fisken väger 2875g och är den enda han får under hela passet.
Fiskarna ser välmatade ut men tillväxten är inte riktigt vad jag hoppats på. Pelles fisk var en Anebodakarp som i maj -99 vägde 250g när vi satte ut den. De andra fiskarna kom från en annan senare utsättning. Dessa karpar var bara glin och är svårare att bedöma tillväxten på.
Patrik Sköldblom