Jag känner mig nu väldigt bekymrad över att karparna inte växt ett kg per år som jag från början hoppats på. Jag funderar på vad jag ska till för metoder för att karparna ska få det bättre framöver. Mitt beslut blir att jag ska flytta på några av karparna till en annan sjö. På så sätt borde de som är kvar få lite mer livsutrymme. Dessutom arrangerar jag en metartävling för vår klubb SK-ÅL. Den går ut på att fånga så mycket mört och karp man kan för att avliva, samt flytta karparna till en annan sjö.

I slutet av Juli samlas vi. Tre tvåmannalag taggade till max för att fläska mört i tio timmar med bara en kort paus under natten.

Micke o Mangelin fiskar från udden, Jari o Robban är lag två och Pelle och jag lag tre. Vi hittar varsin plats som vi blir tvungna att ta båten för att komma till.

Spänningen under tävlingen blir stor, då ingen vet hur mycket något annat lag fått. Det spekuleras och ljugs ihop vikter och fångster och vid invägningen dagen därpå plockas den ena påsen efter den andra fram ur hemliga gömställen. Det visar sig ganska fort att udden gett det allra bästa fisket. Mangelin och Micke utses snabbt till segrare.

Robban med den snällaste karpen han drillade under tävlingen

Micke och Mangelin hade alltså ett grymt mörtfiske från udden, klart bättre än oss andra. Kanske fanns det mer mört där därför att det kontinuerligt mäskats från den platsen i alla år. Så ser åtminstone vi som förlorade på det hela. Men Sanningen är nog att Micke och Mangelin hade en bra taktik och fiskade jäkligt bra hela tiden.

Alla lagen missade ett par karpar var och vikterna på de fångade karparna låg mellan 600g - 2350g.

Vi flyttar alla de fångade karparna till ett annat vatten och hoppas på att rensningen ska ge lite resultat på karpens tillväxt i framtiden.

Det starkaste minnet jag har från tävlingen är ändå Robbans grymma långspöbataljer med karpar. Såg honom flera gånger stå med spöet hysteriskt skakande mellan benen. Utan en chans rätade de flesta karpar kroken för honom. Till slut landade han ändå en fjällis strax över kilot.

Antagligen är det så att karparna som små har en stor konkurrent i mörten. Att när de tagit steget förbi dem i storlek, kan börja äta av större föda som därmed kan ge dem ett extra svung uppåt viktmässigt. Mina förhoppningar för 2003 ligger i alla fall åt det hållet. Att karparna förhoppningsvis ska hitta en större föda som t.ex. blodiglar eller musslor.

Det känns som om det finns kvar ganska mycket karp som överlevt i sjön, testfiskena under året har ju också visat att så är fallet. Jag tycker ändå att det känns bättre att ha för mycket karp än för lite i sjön. Hellre ett roligt fiske med flera karpfångster på en helg än att sitta och sega i dagar för att få ett napp. Såna vatten finns det ändå gott om i Sverige.

Kanske kommer jag att stödutfodra karpen år 2003 för att få dem att växa på sig så att dom tar sig förbi mörten lite snabbare.

Det finns inte längre några riktiga småmörtar i sjön. Vi har aldrig sett en enda mört under 50g sen vi började arrendera sjön -99. Ganska många lekar har tydligen blivit förstörda, troligtvis av surstötar på våren. Alla mörtar vi fångat i sjön väger över 50g.

Det får bli fortsatt gallring av dem till nästa år de är alldeles för talrika ännu.

Vi kör ännu ett Karsgölerace, dessutom lägger vi mörtstugor så ofta vi kan till vintern så kommer nog mörtbeståndet att reduceras en del.

Karparna lever vidare i Karsgöl, de växer lite långsammare än tidigare år men jag har en plan och den kommer att hjälpa dem att frodas.

Text: Patrik Sköldblom

Bild: Patrik Sköldblom