Fågelkvitter och varma solstrålar kom. Våren bjöd på många vackra turer till sjön. Det var underbart att bara sitta där och titta ut över den blanka vattenspegeln. Mörtar vakade frenetiskt när myrorna svärmade och landade på den mörka spegelblanka ytan. Lommens vackra rop ljöd ut över sjön om sena kvällar, ödesmättat och majestätiskt.

Ganska sent under sommaren 2000 hade vi satt i ytterligare spegelkarpar i sjön. Det rörde sig om karpar mellan 150-1000g. Nu var det nästan kvitterat i förhållandet mellan speglar och fjällisar. Exakt 222 spegelkarpar och 275 fjällisar finns det numera utplanterat i sjön.

Det dröjde ganska länge in på sommaren innan jag blötte någon krok i Karsgöls mörka vatten. Jag hade fullt upp med arbete och fiske i Färgsjön (Hultsfred) och jag fiskade inte förrän i augusti i sjön det året, det var med spänning jag slog mig till ro vid stranden den gången.

Jag hade tre upptacklade spö i spöfodralet som jag tog med mig till sjön, när jag och två av ungarna for dit för att tälta en helg. Jag hade behållit de gamla tacklena ämnade för stor karp på och fiskade boltrigfiske med nappalarm för första gången i sjön. Jag hade förmäskat en plats under hela året med boilies och kidneybönor och det var på den platsen som tältet åkte upp.

Efter ett par timmars fiske tjöt det iväg på ett av spöna. Jag krokade och kände en stark fisk. Efter ett par sekunder släppte fisken, jag vevade in tacklet, boilien satt kvar. Jag kastade ut igen och kröp in i tältet. Efter ett par minuter skrek larmet på samma spö igen. Ny krokning men fisken släppte direkt. Jag svor långa bannor och kastade på nytt ut mitt tackel på mäskplatsen. Jag började med att spänna upp linan men kände hur den försiktigt spände tillbaka. Spötoppen bugade sig svagt och av instinkt krokade jag igen. Fast fisk! Den rusade ett par meter men släppte åter igen. Nu började jag ana oråd. Jag vevade upp och tog en koll på kroken. Den var som jag befarat, kroken var en aning stukad. Otroligt klantigt av mig. Jag kände hur öronen slokade samtidigt som min dotter på tre och ett halvt år sa:

- Pappa du kan inte, jag kan meta i stället!

Snopet fisklös fick jag lämna sjön denna gång. Besviken men med en lärdom som etsat sig fast stenhårt. Aldrig mera slarva med krokkontrollen. Det dröjde inte mer än en vecka innan jag var på plats igen. Ungarna ville se vad det var för sjöodjur som gjorde att rullarna sprutade ut lina och larmen tjöt som sirener. Det ville jag också!

Vi lyckades inte få ett endaste napp den första dagen men morgonen efter tjöt det på rätt så skapligt från larmen. Upp kom två spegelkarpar och en fjällis. Spegelkarparna vägde 2200g och 1700g. Fjällisen har en helt egen historia. Jag hade fått spegelkarparna under morgontimmarna. Klockan hade tickat på ganska rejält och det hade börjat närma sig hemfärdsdax. Jag hade karptacklena kvar i sjön samtidigt som jag försökte att jigga upp en stor abborre. Jag hade gjort flera hundra jiggkast under dagen men bara fått ett par tre tusenbröder.

Plötsligt hugger det till, jag krokar snabbt med det lilla jiggspöet och känner hur en stor fisk tagit jiggen. Jag får nästan med en gång börja släppa fisken utåt. Den är urstark och jag ropar på min dotter att hon ska komma med håven. Hon är med på noterna och är snabbt på plats med den. Fisken går upp i ytan en bit ut och jag ser en stor välvning som gör att det virvlar kraftigt där fisken har vänt. Jag börjar att småskälva i kroppen, pressar hårdare för att få stopp på den.

- Vilken abborre det är, säger jag till min dotter. Grabbarna kommer springande genom skogen för att se vad det är som händer. Dom har hört min dotters ivriga tjoande. Fisken tröttas så sakteliga ut och kommer allt närmare land. Där gör den tjurrusningar ner mot botten i sidled.

Det är en storabborre, Berättar jag med hetsig röst för grabbarna. Kanske över 1.5 kilo!

Då ser jag fisken för första gången. Den vänder upp bredsidan mot mig en gång och vänder sen ner mot botten igen. Jag baxnar när jag ser vad det är, vill först inte tro det.

- En karp, en fjällis!

Håven åker fram och jag nätar den fint. 1600g väger den vackra fjällisen. Jiggen sitter snyggt krokad en bit in i munnen. Barnen får hålla i den varsin gång och jag fotograferar dem med fisken. Jag fattar det inte. Har aldrig hört talas om en sån jiggfångst, Karp på jigg!

Ett par veckor senare är jag på plats igen. Denna gång får jag årets största spegelkarp 2250g och årets största fjällis 1750g. Karparna finns där och de ser vackra ut! Nästa sommar ska det bli riktigt kul.

Text: Patrik Sköldblom Bild: Sebastian Bertzell och Patrik Sköldblom