Skräckfylld mört och färnaresa

Palle Sköldblom och jag bestämde oss för en resa till Vrangsjöns fina mörtar och försöka oss på att ta några av dom, för att sedan fiska oss hem till Oskarshamn via Emåns Färnor. Glada i hågen så kom vi upp till Vrangsjön och såg ut oss en hot plats och började mäska. Vi satte upp tältet och gjorde oss hemmastadda med lite kaffekokning och lättare mat. Kvällen kom och mörten började nappa och vaka men dom stora var tydligen inte på denna sidan av sjön denna kväll. Snart kom natten och mörten slutade nappa.

Plötsligt blev det rent ut sagt skitkallt. Under natten i tältet gick det inte ligga utan att riskera frostskador, så molokna fick vi ge oss upp till bilen och tillbringa större delen av natten där med motorn i gång. När sedan morgonsolen kom så har jag aldrig välkomnat den så mycket. Det började nappa lite mört igen men dom stora var inte på denna sidan sjön på morgonen heller så bestämde vi oss för att börja åka hemåt och prova några nya och gamla färnaställen på vägen hem.

Färnafisket

 Dom första ställena gav bara några mindre färnor och abborrar, så när vi kommit ca halvvägs hem så hittade vi ett kanonfint ställe och körde in och parkerade vid en lada. Redan där borde jag ha börjat misstänka något men vi tog bara ett bröd med oss för att se om det steg nått på flytande bröd.

Vi klättrade genom ett elstängsel fortfarande fattade jag ingenting och vi gick ner för en mycket brant sluttning på 30 meter för att komma ner till ån. Där nere var det en äng med 20 kossor längre bort. Vi tog oss över en bro och började kasta ut lite bröd som flöt iväg lugnt och fint. Nere i å kröken steg det sedan en eller flera färnor och tog brödet och Palle fick den där blicken igen.

- Den ska jag ha vi hämtar spöna Robban, ja för sjutton den ser fin ut sa jag. Så vi gick tillbaka mot bron.- Fan Palle kossorna står ju på andra sidan bron och väntar på oss. -Dom är bara nyfikna sa Palle, dom flyttar på sig när vi kommer närmare.

Jaha, när vi bara hade grinden mellan oss och korna sa jag till Palle att nu tycker jag vi är jättenära ska dom inte flytta på sig nu. -Öh, hmm, jo harklade sig Palle och så skrek han till lite och viftade med armarna och kossorna gick i väg en liten bit. När vi kommit nästan upp för slänten så hörda vi ett jäkla liv det var kossorna som kom springande upp för slänten så stenar och mindre träd flög all världens väg. Jag avverkade dom sista 30 meterna på 2 sekunder kastade mig genom elstängslet som jag nu var ganska säker på att det måste gå minst 400 volt igenom.

Blicken hade inte slocknat på Palle han skulle bara ha den där Färnan. -Öh, fiska du Palle så håvar jag, Jag tänkte som så att med håvskaftet skulle jag ju åtminstone peta ut ögona på kossorna och smita i väg.

12 ton kött

-Dom står ju på andra sidan staketet och väntar på oss Palle, ska vi inte skita i den där Färnan. Svaret jag fick var glasklart. -Näpp! -Dom kanske är människoätande försökte jag lite travande. -Nu går vi var allt han svarade.

Nästan nere för slänten så hör vi ett jävla oljud igen nu kommer korna springande uppifrån. -Jävlar i helvete Palle, spring! Men han vände sig om och skrek på dom istället och dom gjorde en tvärnit mitt i slänten. Så mycket nu en flock kossor kan tvärnita mitt i en brant slänt Det var ju i alla fall 12 ton kött i rörelse. Jag tog mig över bron igen väldigt snabbt den här gången, Palle började fiska och jag höll koll på korna där dom stod på andra sidan bron igen och väntade på oss med blodtörstiga dreglande käftar. Jag böjde mig ner lite och tittade under korna. - Palle det är fan inga kossor det är ju tjurar. -Jag har den hojtade plötsligt Palle. Vilken undrade jag? Färnan såklart, kom hit med håven. En stund senare låg en Färna på 1,5 kg i håven.

Skräckens minuter

-Ska vi prova någon annanstans Robban undrade Palle. -Måste vi gå nu svarade jag, tjurarna står ju i vägen, vi kan väl vänta lite? -Näpp nu går vi sa Palle. -Ja men dom kommer att äta upp oss. -Ta en pinne och slå lite med så sticker dom. -Jag tror dom slår tillbaka svarade jag. -Nu är du dum Robert sa Palle lite småirriterat och började lomma bort mot bron.

Jaha,så jag tog den största jävla pinnen jag kunde hitta följde efter Palle, gick över bron och började peta lite på en tjur men han blev bara än mer förbannad på mig. Palle var redan på väg mot slänten och jag ville inte vara sist upp av oss. Framme vid slänten sa började Palle småspringa upp och tjurarna började också springa bakom mig och jag satte en jäkla fart efter Palle skrikande och viftande som besatt. Jag kom före både Palle och tjurar genom stängslet med gråten i halsen.

Dit åker jag aldrig igen, jag svär på det.

Text: Robert Ohlsson