I augusti månad känner jag mig en dag riktigt jiggfiskesugen. Jag anländer tidigt till Stora Karsgöl. En ryggsäck med kaffe, mat och jiggar bär jag med mig. Jag har med mig mitt sjufots jiggspö och solens första strålar sticker i mina ögon när jag kommer ut ur skogen och fram till min favoritudde.

En slurk kaffe avnjuts i solen innan jag riggar mitt spö med favoritjiggen. En vit jigg med rött huvud. Jag fiskar mig fram och tillbaka runt udden. Kastar av varenda centimeter av vattenytan. Inget händer mer än att ett par tusenbröder naffsar i jiggstjärten precis intill strandkanten.

Jag tar pauser i mitt fiske, dricker mera kaffe och fiskar vidare igen.

Några karpar rullar längs vasskanterna och sätter extra krydda på den fina sommardagen.

Mitt på dagen känner jag det rätta suget i spöet. En storabborre har nappat igen. Det var två år sedan jag sist fångade en av de stora. 1525g vägde den fisken.

Abborren rusar rakt mot ett tjockt näckrosbestånd men jag lyckas lura den att vända med hjälp av ett pressa åt samma håll som den rusar.

Nu ger den sig ut på djupare vatten, knycker hård med huvudet och trilskas envist i djupet. Jag får ge efter lina flera gånger men till slut är den trött och vänder upp bredsidan. Fisken är min och jag håvar en abborre som efter vägning ska visa sig väga prick 1600g. Nytt sjörekord och storfiskregistrering. Abborren är 48,5cm, har ett stort huvud och en smal kropp. Den är ingen skönhet men ändå en imponerande fisk som man bara kan imponeras av.

Efter vägning får den snabbt gå tillbaka i sjön. Det är varmt i luften, säkert uppåt 30 grader så det är inget läge att sitta och beundra fisken. Frågan är vad den en gång kan ha vägt, en gång när den var ung och fullmatad med stormörtar. Säkert närmare två kg. Det är fantastiskt att Karsgöl kan göda så granna abborrar.

Jag lägger mig på rygg på en berghäll, sluter mina ögon och njuter av den sköna sommaren.