Vi gör ett karpvatten del 11

Sommaren passerar med stormsteg och regnet bara öser ner. Hela semestern känns som ett stort regntungt moln där allt känns grått och bistert. Jag är ofta uppe vid sjön och mäskar och matar karparna. Jag försöker under sommaren hålla alla metplatserna vi röjde upp till tävlingen öppna. Mina försök känns lyckade då jag rycker upp hela vasstråna med rötterna. Det ska bli spännande att se hur mycket vass som kommer upp till nästa år.
Pelle har rest en flaggstång ute på udden som han tänker hålla rest under somrarna och sen fälla ner inför varje vinter. Oktober månad kommer och vi har fortfarande inte landat mer än en karp från första utsättningen –99, det var den fisken Pelle fick i våras och som vägde 3920g. Fisken döptes till Emil efter sin första fångstman.

Jag fortsätter att nöta på i sjön en del under hösten och vid ett dagpass i oktober får jag ett fint run där jag direkt vid krokningen känner att fisken är fin.
Rullen morrar ilsket och fisken går tungt men sakta mot en av risvasarna. Strax innan den når fram lyckas jag få den att gå i sidled istället. Nu rusar fisken åt höger utan att dra ut mer på slirbromsen och jag lyckas med spöets hålla en lagom press på den. Efter att karpen passerat runt udden blir jag tvungen att haka på längs med stranden och efter tio minuter har jag fisken vid håvkanten. Där ser jag att det är en fisk från –99. Ryggen är riktigt grov och buken är ordentligt stinn, precis en sån fisk jag hoppats att få se innan året är slut. Jag landar den och sänker ner fisken och håvnätet i mjuk fuktig mossa som växer i strandkanten.
Nu kommer fiskefrossan, fasen vad gött det känns. Fiskefrossa över en karp på 4880g kanske låter tramsigt men har man matat och väntat på tillväxt under flera år är det bara helt underbart att se en sån fisk. Jag tar några snabba bilder och döper fisken till Tudor vilket är ett namn som bara känns rätt, helt plockat ur luften. Det börjar så smått skymma och jag packar ihop mina grejer och far hemåt, stolt och mycket lycklig.

Nästa år kommer vi att fånga femkilosfiskar och kanske till och med någon som passerar sexkilosstrecket.
Karsgöl börjar närma sig det vi hoppats på från början. Ett lättfiskat vatten där nappfrekvensen är hög med fiskar på fem kilo och uppåt.



Pelle och jag har snackat om att bygga ett vindskydd till.
I slutet av oktober visar Pelle en ritning han börjat fila på och tillsammans snackar vi igenom hur vi vill att vindskyddet ska se ut.

Några veckor senare är vi på plats vid Karsgöl och ror materialet till den plats vi valt ut. Platsen ligger på andra sidan sjön och har döpts till Hällarna.
Under en helg reser vi vindskyddet, när det är klart är vi mer än nöjda med vårt lilla bygge. Vi murar också upp en liten eldstad med hjälp av eldfast murbruk.
Vindskyddet kommer att fylla en fin funktion i framtiden då platsen är svår att tälta på grund av att det bara är berghällar där. Det ska bli kul att se vad de som kommer till tävlingen tycker om platsen nästa år. Troligen blir det en av de platser som väljs först då viken hyser gott om karp samtidigt som platsen är mer än komfortabel. Det sista vi gör är att pensla tjära och träolja på vindskyddet. Under tiden pratar vi om nästa års tävling. Planerna är att köra två dagar, ha en samling vid vindskyddet på udden i sjön efter första dagens fiske där vi grillar och pratar skit. Efter detta fiskar vi ännu en natt.
Alla som vill är välkomna att komma till Karsgöl och tävla denna dag. 10 platser för tvåmannalag finns tillgängliga. Det är som sagt bara att höra av sig och boka en plats om man vill vara med.

Patrik Sköldblom